Schipperke

Schipperke är en utmärkt och trogen liten vakthund. Den är alert, vaken och oförtrutet intresserad av vad som händer runt omkring den. Den visar ofta misstrogenhet mot främlingar men är otroligt tillgiven sin ägare och familj. Den är i regel mycket barnvänlig och är med sin robusta kroppsbyggnad mer lämpad som lekkamrat till barn än många andra småväxta hundraser. Det vill till en bestämd och konsekvent uppfostran för att denna envisa lilla varelse skall utvecklas till den drömhund som den kan bli i rätta händer.

Schipperken är alltså både tuff och oöm och för den som vill ha en stor hund i litet format kan schipperken vara ett bra val. För övrigt är rasen sund och lättskött. Pälsen kräver endast ett minimum av vård. Dess struktur gör att den aldrig blir tovig och att ingenting fastnar i den. En schipperke ser alltid ren ut, även efter en lång skogspromenad. Skogspromenader är en form av motion som schipperken trivs med, den älskar att ströva i regn eller solsken, vinter som sommar och den tar sig fram praktiskt taget överallt där husse/matte själv kan ta sig fram. Detta för den till en idealisk kamrat att ha med sig. Den ställer också mer än gärna upp på bil- och båtfärder. Dessemellan förvandlas den till en liten kramgo knähund. Många schipperkeägare har dessutom upptäckt att deras hundar med stor framgång kan delta i andra tävlingsformer än utställningar som t.ex. lydnad, agility och freestyle.

Historia

Schipperken härstammar från Belgien och Flandern. Om dess ursprung finns der många åsikter och berättelser och en del har lett till missförstånd som fått spridning i många länder. Belgiska kynologer hävdar att schipperken härstammar från en gammal vallhundras "leuvenaar", som funnits i provinsen Brabant. Dessa svarta vargliknande vallhundar finns i många olika storlekar. De ägdes vanligtvis av enkelt folk, som använde dem till sysslor som passade deras storlek. De största var vallhundar från vilka våra moderna belgiska vallhundar härstammar. De minsta var gässvallare, råttfångare och gårdvar. Dessa sistnämnda blev schipperkes anfäder. Rasen omnämndes på 1400-talet, då munken Wencelas omtalade att handelsmän i Bryssel hade svanslösa hundar i husen.

Under lång tid var schipperken den i stort sett enda förekommande hunden hos gemene man i Belgien. Rasen har också ett förflutet som vakthund och råttfångare på de belgiska och holländska kanalbåtarna. År 1888 bildades den första officiella belgiska rasklubben för schipperken och rasen första egentliga standard fastställdes. 1882 hade den kungliga belgiska kennelklubben St. Hubert fastställt standarden för de belgiska raserna och schipperken skrevs in som "världens minsta vallhund, svart med kuperad svans". Shipperken var nu registrerad som en av de belgiska vallhundarna. Namnet schipperke kommer fårn det flamländska ordet för fåraherde "scheper". Schiperke betyder helt enkelt "liten vallhund".

Exteriörbeskrivning av schipperken

Schipperken är en liten, helsvart, kvadratiskt byggd hund med kraftig och högt buren hals. Den har relativt små, trekantiga, upprättstående öron och ett kilformat huvud med små, mörka, mandelformade ögon. Uttycket är vaket, skarpt och livligt. Pälsen är riklig, tät och hård. Före kuperingsförbudet, som trädde i kraft 1 januari 1989, kuperades svansen några dagar efter födseln så kort som möjligt. Idag får den vara kvar och bärs för det mesta rullad i en kringla upp över ryggen. Stubbsvans och "halvsvans" förekommer också.

Pälsvård

Schipperkens päls kräver inte mycket av sin ägare. Pälsen är uppbyggd av en mjuk och tät underull samt fastare täckhår. Pälsens struktur gör att den inte bildar tovor, knappt den tuffaste skogpromenad sätter spår i pälsen vilket gör att schipperken ser ren ut, året om!

Källa: Svenska Schipperke Ringen